En massa tankar
Men innan de gjorde något fick vi gå till spec mödravården för ultraljud för att kolla så han inte vänt sej, vilket han inte hade (och inte har gjort just nu heller) men det var inte oväntat.
Vi fick sen gå tillbaka till avd 23, där fick vi information om snittet och så tog de prover på mej! Allt såg bra ut och då var det bara möte med narkosläkaren kvar. Vi hade lite dötid emellan så vi fick sitta i fikarummet och äta kakor och dricka te & kaffe i ca. 40min och så fyllde jag i ett papper med en massa frågor.
Sen blev vi visade till narkosläkaren och sen dess har jag typ haft ångest inför allt. Det var den mest otrevliga person jag mött, helt stel och otrevlig. Först fråga han vad jag skulle göra för något (trodde dom visste det när man kom?). Sen började han prata om hur dom lägger bedövningen i ryggen och då vräker han ur sej att det kan gå så fel att man blir bedövad upp till halsen och då kan man inte andas eller så kan bedövningen ta för lågt och då kan man inget göra, händer något av dessa söver dom mej. Sen fortsätter han med att säga att han la bedövningen fel senast igår så det där hände och sen sa han att det troligtvis blir han som lägger bedövningen på mej. Jävla idiot.
Säger man så till någon ? Så nu ligger jag här med halv ångest, det ska bli så kul att få träffa lillebror men tänk om det inte går som det ska, usch..
Halv nio imorgon ska vi vara där.