Första natten hemma

Oj vad ovant det är med en liten bebis här hemma! Vi är precis lika rädda som när Melker var liten och kollar hela tiden om han andas, även fast vi har ett andningslarm på sängen hos Sixten! 

Än så länge har Sixten sovit i två timmar i sin säng och sen fick han äta. Han äter så korta stunder hela tiden så brösten är som två hårda stenar, skit jobbigt!! Har försökt pumpa ut mjölk men det blev inge bättre alls. 
Förutom det ömmar snittet väldigt mycket just nu, det svider på något sätt och känns inget vidare. Tyckte det blev så när jag vände mej för snabbt, jag kan ju knappt vända mej om och ska inte göra det heller!

Nu ska jag snart säga åt Jonas att gå iväg med Sixten som just nu ligger på sin favorit plats, Jonas bröst! Där vågar vi ju såklart inte ha honom när alla sover, men är någon vaken är det inga problem!

En till sak! 
Det funkar bra för Melker fast att Sixten skriker. Melker försöker bara fortsätta att sova och den gång under natten han reagera mest var när Jonas tog upp Sixten när vi nästan precis hade lagt oss (tog 1timma innan Sixten somnade ordentligt) och Jonas missade att stänga av andningslarmet. 30sekunder senare började larmet tjuta högt som bara den och Jonas fick försöka skynda sej upp (själv får jag inte resa mej snabbt) för att stänga av det. Men Melker somnade om lika snabbt, han måste vara trött! :)