måndag den 2 juni vaknar jag vid 05.45 och är väldigt kissnödig, jag skyndar mig till toaletten och uträttar mitt behov. När jag reser mig upp och ska gå tillbaka in i sängen känner jag hur det rinner till, jag kollar ner och inser att vattnet har gått! (jippi)

Jag skyndar mig in till Jonas för att berätta vad som just hänt och han blir lika glad som mig, vi letar fram nummret till förlossningen,

en barnmorska svarar, hon frågar om jag känt av några värkar (vilket jag inte har) så hon bestämmer att vi ska åka in till specialistmödravården (där vi var och gjorde ultraljud) vid 10.00 så de kan konstatera att det är vattnet som har gått.

 

När vi lagt på inser vi att det är ca. 3 och en halv timma kvar tills klockan är 10.00 så vi ligger kvar i sängen en stund och Jonas ringer jobbet och säger att bebis förhoppningsvis är påväg.

 

Vid 6.45 (fortfarande kvar i sängen) börjar jag känna av ryggvärk och vid 7.30 drar värkarna igång. 

Då känner jag för att gå och ta en dusch och sen äta frukost.

 

När klockan är 9.15 går vi ut till bilen och åker in till specialistmödravården i Örebro.

I bilen börjar det komma mer värkar, just nu tycker jag inte att det är så farligt, vi lyssnar på hög musik och sjunger för att jag inte ska tänka så mycket på det. (Sen har vi ju längtat efter denna dag så jag var bara glad att den äntligen hade kommit!)

 

9.55 kliver vi in på specialistmödravården, det är mycket folk där inne, men som tur var fanns det precis två stolar kvar till oss. Vi sitter där inne i 25 minuter innan någon kommer och ropar mitt namn.

 

Vi får gå in i ett rum där barnmorskan konstaterar att det är vattnet som gått.

Hon gör ett test på mig för att mäta mina värkar och kolla så att bebis mår bra.

När det är klart får vi gå ut och sätta oss i väntrummet igen.

 

Jag minns hur ont jag började få nu (det kändes som mensvärk, fast med mycket mer smärta) och jag satt och kollade på alla människor som satt där inne (som nog bara var där för ett ultraljud eller någon annan undersökning) och tänkte att ingen av de där människorna visste om att jag hade värkar och hur ont jag faktiskt hade (jag kunde ju inte precis sitta där och skrika ut min smärta).

 

Efter ungefär 20 minuter, vid ca.10.55 kommer en barnmorska fram till oss och säger att jag ska bli flyttat till förlossningsavdelingen. (jippi, vi slipper åka hem!)

 

11.00 får vi ett rum inne på förlossningen och en barnmorska känner på magen (hur bebis ligger) och gör ett CTG på mig för att kolla att allt är bra med bebis. Allt är normalt så vi blir lämnade ensamma en stund.

 

Inne på rummet har jag många täta värkar, men jag försöker att slappna av så gott jag kan och andas långsamt varje gång en värk kommer. (En barnmorska lärde mig att man slappnar av mycket bättre med armarna i sidled och handflatorna upp mot taket, jag prövade och det kändes faktiskt lättare!)

 

12.00 kommer en barnmorksa in och kollar hur det går. Värkarna kommer med 3-4 min mellanrum och hon tycker att jag hanterar det hela bra, men eftersom jag har väldigt ont frågar hon om smärtlindring och vi bestämmer att jag ska pröva TENS. (Som också är den enda smärtlindring jag använder under hela förlossningen)

Det kommer också in en annan barnmorska som frågar om jag vill ha pannkakor (det vill jag så det ska hon fixa åt mig!)

 

13.00 kommer barnmorskan in med TENS apparaten. Jag prövar den och tycker det funkar OK. Värkarna känns så klart fortfarande, men eftersom jag satt TENS apparaten där det gör mest ont lindrar det lite granna!

En barmorska kommer också in med mina pannkakor, glass och juice till mig. Jag försöker äta men får knappt i mig något alls pga. värkarna och så börjar jag nu bli väldigt trött..

 

(Efter det här kommer jag inte riktigt ihåg allting som hände för att jag för det mesta halv sov mellan mina värkar, men jag tar hjälp av min förlossningsjournal för att få med det mesta,)

 

13.40 får vi en ny barnmorska för att hon vi har snart ska gå hem. Hon tar ett CTG som visar att allt ser bra ut.

 

14.30 lyckas jag ta mig upp till toaletten, där upptäcker jag att jag har börjat blöda och ringer efter barnorskan. Barnmorskan ser detta som något positivt eftersom att det är en såkallad teckningsblödning (vilket betyder att bebis börjar trycka sig nedåt.) Jag tycker också att det känns som att det trycker på och det känns nästan som jag ska skita på mig..

Barnmorskan vill att jag reser mig från toan och säger att jag nog inte vill att bebisen ska ploppa ut i toan.

Hon kollar hur mycket öppen jag är och det visar sig att jag är öppen 8cm!!!!

 

Jag ber om att få gå på toan igen eftersom att jag verkligen tror att jag kommer att skita på mig annars(fast det känns bara så pga. trycket nedåt),

medans jag är på toan går barnmorskan och hämtar en till barnmorska och säger till att det är dags att börja förbereda rummet inför en förlossning!

 

När de håller på med rummet känner jag helt plötsligt hur det känns som att det trycker på neråt så mycket att jag nästan vill kräkas. Barnmorksan nästan rycker mig ifrån toaletten och säger att jag måste lägga mig nu!

Krystvärkarna har börjat och om jag sitter kvar på toan kommer bebisen komma rakt ner i toaletten!

 

Från klockan 15.00 kämpar jag med krystvärkarna (som känns som att något stort vill ut samtidigt som man måste kräkas, fast kräktes gjorde jag aldrig.)

Mittimellan en krystvärk säger barnmorskan att hon ser huvudet och frågar om jag vill känna, jag känner bebisens huvud och småsmå hårstrån, (jag hinner tänka att shit nu är han nästan ute!)

Några krystningar till och 15.28 är våran lilla Melker ute!!

2985g & 49cm lång, född på beräknat förlossningsdatum. (det är 4,6% av alla bebisar som födds på beräknatförlossningsdatum och våran Melker är en av dom!)

När Melker är ute blir jag sydd (jag sprack lite) och sen visar barnmorskan oss fostersäcken (vilket var liite äckligt.)

 

När Melker är ute blir vi lämnade ifred i ett par timmar.

Vi ligger och myser med våran lilla skatt, pratar om förlossningen och är bara så stolta och glada över att vi satt en människa till jorden, en perfekt livslevande liten människa. (häftigt!!)

 

Efter ett par timmar kommer en barnmorska in med förlossningsfika till oss, som består av en bricka med två stora smörgåsar fulla med ost, skinka, gurka och tomater, kaffe, te och en flagga (man firar att en bebis just har fötts.)

När vi har ätit upp duschar jag och prövar gå på toaletten och sedan blir vi flyttade till BB avdelning 25.(där vi får spendera natten och åka hem vid 11.00 dagen därpå).